Ibland vill man bara gråta ut mot Facebooks axel, skriva några klagande kryptiska ord och hoppas på att man får massa kommentarer med alldeles för många hjärtan i. För då blir allt bra igen! Är det inte så det fungerar?
Varför har så många det där behovet av att folk ska tycka synd om en? Blir det bättre av att skriva en kommentar om att man snubblade och satte sig i hundskit, eller att man råkade stänga ner sitt word-dokument utan att spara sitt arbete som man har slitit så länge med (vilket jag nyss gjorde och kände ett stort behov av att berätta för folk), eller att man helt enkelt känner sig ensam och har sååå tråkigt. Jag är en människa som både älskar och hatar när folk tycker synd om mig. Alltså, om jag själv tycker att det är så jäkla synd om mig så vill jag att alla andra också ska tycka det. Om det till exempel inte finns någon glass hemma eller om jag råkade slå i tån i tröskeln. Men ibland kan jag även hata det, om det är något jag tycker är jobbigt på riktigt (kanske något som är lite allvarligare än att inte ha glass hemma :P) och om någon tycker synd om mig då. Då blir jag att känna mig så liten och svag.. som någon man måste dalta med. Och det är väl världens värsta känsla, ellerhur? Visst får man klaga ibland men det finns ju en skillnad med att klaga (vilket det verkar som att jag gör i det här inlägget) och att tycka synd om sig själv. Och en sak är väl ganska säkert, Inga problem löser sig själva om man bara skriver ner dom på Facebook. Så sluta med det. Jag är trött på deprimerande kryptiska meddelanden! Är det verkligen den sidan man vill visa för hela världen och alla sina kompisar? Är det inte mycket bättre att skriva roliga saker som kan göra folk glada istället. Jag blir då mycket hellre ihågkommen som den glada positiva tjejen istället för den deppiga tjejen som tycker synd om sig själv. Så ett tips när du mår dåligt nästa gång: gråt ut en stund hemma framför en film med en burk nutella och en matsked! Då ska ni se att allt blir bättre och jag kommer bli betydligt mycket gladare som slipper läsa era tråkiga jäkla facebook inlägg!
Haha nej det är inlägget är inte riktad till någon speciell, utan kanske mest till mig själv. Var nämligen precis på väg att skriva något klagande på FB men jag ångrade mig (och sen gjorde jag det tydligen här istället). För nu kom jag på att det jobbiga egentligen inte var så jobbigt, och det hade som sagt inte blivit bättre av några hjärtkommentarer heller. Nu ska jag lägga ut något roligt istället. Kanske en dålig ordvits. Men det kanske är minst lika plågande för en del som deppiga inlägg är för andra.
När missionären drog ett skämt för kannibalerna skrattade de inte med honom, utan åt honom
Vet ni varför bladlössen är så små?
- Dem stannar i växten.
- brevbäraren praktiserade hos trädgårdsmästaren.
- kompost!
/Maya
