På svenskan har vi nu fått en uppgift som handlar om att fundera och analysera lite över olika myter. Både myter som vi får höra dagligen samt myter om skapelsen och andra saker. En myt är något som har funnits igenom alla tider och "skapades" redan för väldigt längesen när det enda sättet vi kommunicerade på var muntligt. Människor har alltid haft funderingar omkring olika saker som tex hur vi blev till, hur jorden skapades och meningen med livet. Vi har även ett behov att förklara saker som vi inte riktigt förstår. För att göra livet lättare att förstå hittade man på förklaringar till det lite okända och berättade vidare. Jag tror att det är på detta sätt som myter har skapas. Dessa historier som berättades skrevs sedan ner allt eftersom att skrivkonsten blev känd och har på så vis levt vidare, det finns till och med flera väldigt gamla myter som vi än idag hör talas om och berättar vidare.
En vardaglig myt som föräldrar ofta lurar i sina barn är att ögonen kan fastna om man tittar i kors. Sant eller falskt?
Detta är falskt, vilket känns otroligt skönt för mig som allt för jämnan går omkring och kollar i kors. Ögonen kan alltså inte fastna, inte ens om vinden vänder som man sa förut. Så varför säger då föräldrarna sådana saker till sina barn? Antagligen för att det ser fult ut och de vill att barnen ska sluta, ingen vill ju ha ett fult barn. En annan teori kan vara den att barnen nästan inte ser någonting när de kollar i kors och därför går mycket saktare än vad de skulle göra egentligen vilket gör att allt tar dubbelt så lång tid, och med tanke på att det mesta har en tendens att ta längre tid än planerat när man har barn med sig så kanske det inte är så konstigt att föräldrar tar till med en liten lögn då och då. Men detta är som sagt bara min teori. Dock en väldigt bra sådan om jag får säga det själv. Om jag ska vara lite mer seriös så tror jag faktiskt att denna myt skapades just för att få barn att "lyda" lite bättre. Barn har ju ofta en egen vilja och att säga emot sin mamma eller pappa kan vara ganska lätt, speciellt för barn som vill testa gränserna lite. Men om de däremot blir lite rädda över något så är det en helt annan sak. Jag tycker även att det är ganska kul att en sån här myt som de flesta har hört någon gång lever vidare.
Det där var alltså en vardaglig myt men det finns ju otroligt många andra äldre myter med. Ett exempel på sådana är tex alla dessa skapelsemyter som finns. Jag har läst lite om olika skapelsemyter nu och en myt som jag aldrig hört förut var en Inuitisk skapelsemyt från nordvästra Nordamerika. Den berättas så här:
"I början var det bara mörker i världen. Där fanns ingenting utom ett pyttelitet sandkorn
som var början till något. Detta något växte och blev en mörk liten fågel. Fågeln rörde på
vingarna, och det var det första ljudet i världen. Fågeln sa "kraa", och det var det andra
ljudet i världen.
"Jag är en korp", tänkte fågeln. Vingarna började växa. De växte mer och mer för varje
rörelse fågeln gjorde. Korpen slog med vingarna mot mörkret. Då föll mörkret sakta neråt och
blev till jorden. Korpen flög, och när den rörde vingarna uppåt blev bergen till, och när
den sänkte vingarna blev dalarna till.
Så vände korpen för att se vad den hade skapat, men i mörkret stötte den med ena vingen
mot ett berg. Det blev ett hål i berget, och därifrån störtade vatten ut och blev till
floder och sjöar. Korpen flög högre och såg något som glimmade i mörkret längst nere i en
dal. Fågeln flög dit och såg att ljuset kom från en liten sten. Den tog stenen i sina klor
och torkade bort jord och grus med vingarna. Den tvättade också stenen i floden, och när stenen
var ren försvann allt mörker. Korpen hade hittat solen. Den flög upp och satte solen på den
allra högsta bergstoppen. Nu kunde korpen se allt som var skapat.."
Den här myten förklarar hur våran värld blev till. Jag tycker att det är mycket fascinerande hur människor försöker hitta förklaringar till allt och med en släng fantasi kan bygga ihop otroliga historier. Vi människor har ett behov att alltid hitta en förklaring till det som inte riktigt går att förstå eller till saker som känns lite främmande och läskiga. Detta gör det lättare för oss att förstå världen. När den här myten berättades hade folket antagligen inte en aning om den vetenskapliga big bang teorin (om nu den är sann eller inte) och ville då ändå ha en förklaring till hur allt uppkom. Ganska fascinerande tycker jag.
Och sist men inte minst en myt om varför Sverige ser ut som det gör.
Enligt Nordiska mytologin så skapades Vänern och Vättern av asaguden Oden som en gång i ett vredesutbrott tog en stor tuva av gräs och jord ifrån Sverige och slängde iväg ut i havet. Hålet som blev kvar efter tuvan bildade Vänern och grästuvan som landade i havet bildade Gotland. Ett tag senare gjorde han om samma sak igen och den här gången bildades Vättern och Öland.
Människor har som sagt ett behov att förklara saker och den här myten är faktiskt ganska logisk och det är lätt att förstå hur den uppkommit. Har ni någon gång tittat på formerna till dessa sjöar och öar så kanske ni kan förstå varför. Slående likt tycker i alla fall jag.
Pussochkramochnypistjärten<3
